"Teolindas bittra tårar" är till största delen en sann berättelse om mordet i Medle 1911 då min gammelfarfars bror, hemmansägaren Erik Brännström, sköts i huvudet och avled natten till söndagen den 29 januari efter en fyllefest i sitt hem i Medle strax utanför Skellefteå. Eriks fru, Teolinda Brännström, anhölls och häktades omedelbart som misstänkt för mordet och samtidigt arresterades den man hon antogs ha haft en utomäktenskaplig förbindelse med, rallaren Frans Persson från Skåne. Frans hade bott inneboende på Brännströms gård från sommarhalvåret 1910 och det hade skvallrats mycket om honom och Teolinda runt om i bygden. När Erik sköts antog därför länsman och kronofogden som kom farande till Medle från Skellefteå tidigt på söndagsmorgonen att Teolinda och Frans var ansvariga för hans död.
Paret fördes till häktet på polisstationen i Skellefteå där de fick sitta i många månader innan den slutgiltiga domen föll. Medlemordet blev ett av Skellefteås längsta och mest omskrivna rättsfall någonsin, det tog nio rannsakningar innan Frans och Teolinda till sist fick sina fall ställda på framtiden, någon förövare hittade man aldrig och det skvaller som omgett fallet ända från början forsatte rulla på långt efter rättegången avslutats. Skvallret och det dåliga rykte som Teolinda hade skaffat sig i bygden skapade ett viktigt underlag för åklagarsidan när de skulle försöka få till en fällande dom. Många konstiga rykten sattes igång och ryktesspridningen hjälpte till med att trassla till rättegången ytterligare. Bland annat påstod man att Teolinda försökt ta livet av sig i häktet och att hon smugglat ut ett brev skrivet i blod, man sade också att hon försökt skaffa sig ett falskt pass och att en kvinna som motsvarade hennes signalement hade köpt en revolver i en av Skellefteås järnaffärer en kort tid före mordet. Om Frans Persson ryktades det att han hade smugit omkring "klädd som en mördare" i slokhatt och slänkappa på ett bröllop i en av granngårdarna någon månad innan Erik mördades.
Allt det här bidrog givetvis till att svärta ner de två anklagade och den tidningsrapportering som sattes igång gjorde det inte lättare för dem. Lokaltidningen Norra Västerbotten hade startats upp i december 1910 och Medlemordet kom som på beställning för tidningens unge lokalredaktör, Ivar Österström. Han satte omdelbart igång med att skicka direktrapporter från rätten som kunde läsas samma dag som rannsakningarna hölls och tidningen blev snabbt det mest lästa nyhetsbladet i trakten. Detta innebar att Frans och Teolinda hängdes ut av pressen, som ställde sig på åklagarens sida och tidningsrapporterna gjorde det ännu svårare för dem att hävda sin oskuld, något som de ändå ägnade sig åt med stor energi. Ingen av dem gick med på att de hade mördat Erik Brännström och inte heller erkände de någon kärleksaffär. Till slut blev man tvungen att släppa paret på grund av bristande bevisföring och deras fall ställdes på framtiden. Man hittade aldrig några nya bevis mot dem och någon annan gärningsman kunde aldrig spåras, men både Frans och Teolinda blev lidande under resten av sina liv eftersom de flesta i bygden fortfarande trodde på att de varit skyldiga till mordet på Erik.
I "Teolindas bittra tårar" har jag skildrat händelserna före och efter mordet som jag har förstått dem och lagt till lite historia som förklarar kvinnans situation vid den tidpunkt då skilsmässor var svåra att få, alkoholens roll, samt lite allmän bygdehistoria som sätter berättelsen i sitt sammanhang och gör den mer allmängiltig och intressant för de läsare som inte känner till de livsvillkor som Västerbottens bönder tvingades leva under vid tiden för förra sekelskiftet.
Priset på boken är för närvarande 150 kr om ni beställer den direkt från mig. Den går också att beställa genom Bokia, men då ligger nätpriset på 182 kr för närvarande.
